I Sverige har berättelser en undanskymd roll när vi pratar om samhällsförändring. Den svenska självbilden dikterar inte sällan att förändringar är resultat av självklara processer som rationellt måste accepteras som faktum. Utrymmet för känslomässig reflektion är minimalt. Från ena stunden till den andra förväntas vi acceptera att det som stundar inte är detsamma som det som just passerat
I exempelvis USA är epoker och kollektiva upplevelser något helt annat. Den amerikanska nostalgin kräver att särskilda händelser och stora, prövande upplevelser blir en del av den väv som binder ihop människor. Det definierar dem, på gott och ont. Utan ett historiskt bagage, något som ankrar människor i deras vardag, går det inte att ta sig framåt. Framtiden är okänd och må vara antingen skrämmande eller hoppfull – det är det förflutna som är löftet om att den nya tiden är möjlig att ta sig an. Har man klarat en motgång under gårdagen går det att göra det än en gång. Och än en gång till.
Under veckan kunde Mark-Posten avslöja och rapportera att ortens textilbastion Almedahls AB varslat personal för andra gången på kort tid.
– För min del är det inte första gången, sade förhandlaren Robert Bogatu som även är klubbordförande för IF Metalls klubb på Almedahls.
Risken är uppenbar att det heller inte är den sista. Det går inte att underskatta den betydelse om traditionsrika företag spelar för den lokala bygden. Det handlar om betydligt mer än om enstaka jobb, nog så avgörande för människor i deras vardag. Det handlar om självbild, identitet, stolthet – och framtidstro. När ett identitetsmässigt tongivande företag skär ner, ja, då är det som om hela bygden dras med.
Företag kommer och går, men orter består.
Almedahls resa är intimt förknippad med Kinnas, och hela Marks kommun. En gång i tiden, vid förra sekelskiftet, stod moderbolaget med övriga verksamheter på andra orter för halva den svenska linneproduktionen. Kinna-verksamheten var under 1900-talet en del av ett Sverige i uppgång, i förändring. Industrialiseringen gjorde Sverige rikt och tryggt. Det stärkte Kinna och blev till en lokal berättelse om att även mindre orter kunde göra ett stort avtryck.
Som barnbarn till varvsarbetare i Landskrona, som blev hårt präglad under årtionden av varvets abrupta nedläggning i slutet av 1980-talet, är jag väl bevandrad i de samhällsmässiga ärr som uppstår av en dominerande arbetsplats som inte längre är en del av människors rutiner, vardag, sociala nät. Förändringen i Kinna med Almedahlsl har inte varit lika omedelbart brutal. Istället har det varit en långsam åderlåtning, en gradvis förändring, alltmedan arbetsstyrkan minskats i takt med att marknaden effektiviserats och andra producenter ökat konkurrensen. Men fortfarande står företaget kvar, om än i anpassad kostym.
Nu är frågan hur Almedahl ska möta framtiden an, i en världsekonomi hemsökt av kriget i kriget i Ukraina med efterföljande energipriskris. Företag kommer och går, men orter består. De förändringar som präglat Almedahl sedan starten har både skapat lycka (vid framgång) och sorg (vid nedgång). För Kinna är det en nyttig påminnelse om att inte sätta alla ägg i en korg. Och att det enda som är konstant är förändringar.
LÄS MER:25-åring startar nytt företag i Mark
LÄS MER:Kinnabo försökte smuggla tusentals cigaretter från Turkiet – döms till böter
LÄS MER:Markbo hade tårgaspistol – döms för grovt vapenbrott
