Idag skriver Mark-Posten på nyhetsplats om hur det är att vara HBTQI i Marks kommun. I artikeln pratar vår reporter Gustaf Hallin med två unga Markbor som identifierar sig just som HBTQI – och som inte vågar framträda med namn och bild i sin egen lokaltidning.
I reportaget kallar vi dem för Kim och Robin – namn som döljer egenskaper, rättigheter och drömmar.
I samma artikel berättar vi om den mötesplats som finns någonstans i kommunen för de som tillhör HBTQI-communityt. Den exakta platsen är hemlig på grund av säkerhetsskäl. Hemlig för att människor i Mark inte kan samlas i gemenskap utan att känna sig nödgade att titta sig över axeln.
Det handlar om söner, döttrar, syskon, barnbarn och vänner i Mark som lever sina bästa år i skugga.
Vi skriver 2023 – ändå finns det i Mark både rädsla och ett reellt säkerhetstänk kring något så mänskligt, naturligt och grundläggande som sexualitet och identitet. Det ligger i farans riktning att kalla det för sorgligt – när det i själva verket är upprörande och oacceptabelt.
Det handlar om söner, döttrar, syskon, barnbarn och vänner i Mark som lever sina bästa år i skugga. Istället för tjo och hej blir det tyst och nej.
Mark-Postens skildring av dagens situation för unga HBTQI-personer i Mark visar på att det finns mycket kvar att göra inom skolor och från civilsamhällets sida i att informera, utbilda och stå upp för vanliga Markbors rätt att vara sig själva. Alla ska ha rätt att bejaka sin identitet utan att för den sakens skull behöva vara oroliga eller rädda för omgivningens reaktioner – och agerande.
Tidningen kommer fortsätta att berätta om människor och grupper i Mark vars frihet begränsas på olika sätt. Hör av er till oss om ni vill berätta hur ni har det.
LÄS MER:Så är det att vara HBTQI i Marks kommun
LÄS MER:Extremt stor skogsbrandsrisk i Mark
LÄS MER:Ambulans kan bli stående– svårt hitta vikarier i sommar
