När Åke Cronander som liten grabb växte upp i femtiotalets Göteborg så var det något som alltid saknades. Intresset för hundar väcktes tidigt till liv och Åke tillbringade mycket tid åt att försöka övertyga föräldrarna att köpa en hund till familjen.
– När vi flyttade till Sävedalen så hade grannen en schäfer som jag fick ta hand om en del. Och efter många år av tjat så fick jag äntligen en hund, en tax. Då var jag tio år gammal och intresset har eskalerat sen dess.
Men det skulle dröja ganska lång tid innan Åkes första personliga inköp av hund och det var egentligen slumpen som avgjorde.
– När jag gjorde lumpen och hade utbildat mig till sjukvårdsofficer så åkte jag med en arbetskamrat för att köpa hund till honom. Då var det en liten dalmatinervalp som hoppade upp i knät på mig. Och jag hade bestämt mig för att jag inte skulle ha en hund. Men dagen efter gick jag tillbaka och tog med mig den hem.
Hundarna har kommit före privatlivet
Den lilla tiken som hoppade upp i knät på Åke var med honom länge. Det var där intresset för hundutställningar började växa.
– Jag ställde ut hunden ett par gånger men det var ingen höjdarhund. Men efter det jobbade jag med dalmatiner i 10-20 år.
Han menar att det är som vilken sport eller intresse som helst, när något lockar en på det sättet, så är det lätt att fastna.
– Om man vinner några tävlingar så blir man fast och vill ha mer.
Och det är där som huvudfokus har legat för Åke Cronander i hans liv. Hundarna har liksom kommit i första hand och tid för något eget privatliv har egentligen uteblivit.
Ångrar du det?
– Nej, egentligen inte. Jag är lite av en ensamvarg. Och den sociala biten det får man ju av att vara ute i hundvärlden och som domare. Jag känner människor över hela världen.
Det blir istället hundarna som är familj även om det blir så att han blir borta från dem ganska ofta också. Men det har både han och hundarna vant sig vid.
Så blir man en hunddomare
Det är ett tufft jobb att vara hunddomare. Framför allt om man är så pass eftertraktad som Åke Cronander är. Och utbildningen, ja den tar tid.
Bara för att bli kvalificerad för att ansöka om domarutbildningen så krävs erfarenhet som ringsekreterare.
– Och det har alla hunddomare varit någon gång, bekräftar Åke.
Efter det väntar en veckas utbildning där de lär sig om att döma hundar och hur dem ska se ut. Det som bedöms är nämligen en så kallad exteriörbedömning, hur hundarna är byggda.
– Det är utifrån standard på rasen. Hur ser kroppen ut, är den lång eller kort. Hur ser pälsen ut och hur ser proportionerna i huvudet ut i förhållande till standarden, säger Åke.
Men utöver utbildningen och tiden som ringsekreterare så behöver de även göra en så kallad tre elev och två aspiranttjänstgöring på de raser man vill döma. Men Åke Cronander nöjer sig inte med att vara utbildad till att döma en handfull raser.
– Idag dömer jag samtliga raser, säger han.
Det gör honom till en av bara 20 domare i Sverige som är auktoriserad att döma alla 400 raser.
Hundarna tar Åke världen runt
Det är fortfarande ett fullspäckat schema för den snart 72-årige pensionären. I princip varje helg är fullbokad och när Mark-Posten kommer på besök i huset i Kinnahult, har han precis kommit hem från Finland. Och sen väntar en resa till Belgien under kommande helg.
– Det blir ganska mycket. Jag har varit många gånger i Finland på kort tid och nästa helg så ska jag till Norge.
Hinner du stanna och njuta av ställena du reser till?
– Det händer att man tar någon extra dag och stannar. Men nu har jag varit med så länge och det är skönt att komma hem också.
Hem är i Åke Cronanders fall sedan tre år tillbaka i en villa i Kinnahult. Där bor han med sina sex hundar, fem whippets och en mops. Whippet har blivit favorithunden.
– Jag köpte min första whippet 1989. Det är en otroligt behaglig ras. De är lugna inomhus och passar mitt sätt att vara. När de behöver motion så går vi ut på ett fält och så släpper jag loss dem. Och så springer de i fem till tio minuter och sen är det bra, säger han.
Åke Cronander har även avlat whippets själv och hade under en period en egen vinnarhund. Den hunden är pappa till några av hundarna han har nu.
– Så de är mitt blod kan man säga.
LÄS MER:Person inne på gymnasiet i Skene – försök till stöld
LÄS MER:Det här händer i Mark i sommar
