Det hörs rytmiska borsttag i stallet. Anna, som egentligen heter något annat, står på en hink och borstar rent Eyrarrós, en brun islandshäst. Han står snällt stilla och mumsar på sitt hö.
– Ljudet är helt fantastiskt när hästar äter. De står alltid och äter när eleverna håller på med dem. Mina hästar är lugna och trygga, säger Johanna Friberg Arnarson.
Hon har två islandshästar, de är uppbundna med endast ett grimskaft. Johanna säger att hennes hästar är inköpta för sitt goda lynne.
– Min magkänsla sa mig att de här hästarna är bra på det här jobbet. De är olika individer, oerhört känsliga och samtidigt väldigt trygga och snälla. Hästen speglar handhavarens intentioner och känslor. Det går inte att förställa sig eller försöka vara någon annan med en häst.
Må bättre med häst
Johanna har länge drömt om att få hjälpa människor att må bättre tillsammans med hästar.
– Nu har jag äntligen fått möjligheten. Jag jobbar med barn och ungdomar i behov av stöd.
Alla är välkomna, eleverna kan ha allt från hästrädsla till någon form av fysisk eller psykisk svårighet.
– Huvudmålet är att eleven ska känna att de mår bättre när de går härifrån. Att de är gladare, lugnare och stolta över sig själva, att känna att ”i dag var jag duktig”.
Johanna ger ett exempel.
– En elev sa i stallet, ”jaha och där blev den här dagen bättre”. Kan vi baka in balansträning, kommunikation, social interaktion med mera så är det bonusar.
Det här är så givande och fantastiskt roligt.
Stödet Johanna och hästarna ger kan vara på många olika sätt.
– Om hästen inte lyder kan vi prata om kommunikation och tydlighet. Du kanske väger 25 kilo och hästen väger 400 kilo. Hur ska vi få hästen att förstå, det går inte med ren muskelstyrka. Man måste använda signaler som hästen begriper.
Det blir också ett sätt för eleven att lära sig empati och mentalisering – att se sig själv utifrån och andra inifrån.
Islandshästar lockade mest
Johanna var nio år när hon började umgås med hästar och vid 15-årsåldern kom hon i kontakt med islandshästar. Det närmaste stallet med islandshästar då låg i Sätila och hon bodde i Mölndal.
Varför det blev just islandshästar förklarar Johanna berodde dels på de olika gångarterna och framförallt på lynnet.
– Det är därför jag har dem i min verksamhet.
Man får vara den man är här, du är inte ditt mående eller din situation, du behöver inte få alla rätt på proven.
Johanna startade sitt företag Töfrahestar mitt under pandemin och har sina hästar inackorderade på Navåsens islandshästcenter.
– Jag har valt att ha det här som en verksamhet vid sidan om mitt ordinarie arbete. Jag vill inte vara inkomstberoende, bara det går runt. Jag gör detta för både ungdomarna och mig. Det här är så givande och fantastiskt roligt.
Johanna är utbildad socialpedagog och arbetar som speciallärare på Strömma naturbrukscentrum. Hon har gått extra utbildningar för att jobba med hästunderstödda insatser.
Att hästar hjälper oss att må bättre är Johanna helt övertygad om.
– Det blir så kravlöst tillsammans med hästarna. En elev sa: ”jag berättar först för hästen, sedan för dig och sedan för mamma och pappa”, berättar Johanna.
Läsa för hästen
Vid 25 år blev Johanna utbränd. Då sa hennes man ”men du är ju så glad när du är i stallet”.
– Därför är jag övertygad att om det gäller för mig, måste det gälla även för andra.
På en tidigare skola var rektorn positiv till att använda hästar som en insats för elever som behövde extra stöd.
– Vi jobbade med motivation och fysisk aktivitet men också matte, engelska och svenska och att läsa läxa för hästen.
Johanna satte pärmar med mattetal i skogen där eleven gick med hästen och de kunde läsa engelskaglosor från hästryggen.
Att hon inte är en terapeut som ger behandling tycker Johanna är viktigt att påpeka. Hon ser sitt arbete mer som ett stöd, ett komplement och en katalysator.
– Det märkte vi med skolan, elever åkte med mig till stallet efter skolan och gjorde sina glosor. Eleven vill vara duktig för hästen.
Att prata medan man pysslar med hästen gör att samtalet ofta flyter lättare.
– Vi är en triangel, jag, eleven och hästen. Alla tre är på samma nivå. Det är det som blir så häftigt. Hästen väger cirka 400 kilo och att känna att man kan få 400 kilo att bli kompis och tycka om mig, att styra hästen dit jag vill gå, det stärker självförtroendet.
Efter att Anna har gjort i ordning sin häst inför ridturen sitter hon upp och rider i långsamt tempo med Johanna bredvid som trygg ledare.
– Såja! Jättebra, uppmuntrar hon när Anna tydligt visar hästen åt vilket håll den ska gå.
Efter ridturen är det dags att sadla av belöna med lite godis.
– Du får lägga bort fokus från dig själv. Det är lera och håret på ända. Man får vara den man är här, du är inte ditt mående eller din situation.
LÄS MER:Trafikolycka i Hyssna
LÄS MER:Första dagen på jobbet för Mark-Posten
LÄS MER:Det bästa för hela Mark
