Kvinnojouren: ”Alla känner någon som varit utsatt”

Ulla-Karin Hultqvist och Annelie Synnergren är två av tre anställda som arbetar på Kvinnojouren i Mark, Svenljunga och Tranemo.

– Vi är inte psykologer eller terapeuter, vi är medmänniskor, medsystrar. Vid trauman kan vi skicka vidare till utbildad personal, säger de.

Kvinnojouren har ett bra samarbete med både vårdcentral och kommun. Det är socialnämnden som beställer och betalar när det behövs plats för skyddat boende för utsatta kvinnor och barn. Kvinnojouren i Mark kan erbjuda fem platser på olika skyddade boenden. Oftast byter man med andra kvinnojourer då kvinnorna behöver komma bort från hemkommunen.

– Vi är en feministisk förening och drivs enbart av kvinnor. Någonstans måste kvinnor få ha ett frirum. Kvinnors rättigheter måste hela tiden försvaras. Alltid.

Ulla-Karin har arbetat för föreningen i 12 år och Annelie i 21 år.

Hon såg en annons från kvinnojouren Greta i Svenljunga, om en studiecirkel för att hjälpa utsatta kvinnor.

– Sedan var jag fast, det väckte ett sådant intresse.

Annelie och fem andra kvinnor från studiecirkeln startade en kvinnojour i Mark med bidrag från Marks kommun. När Greta lades ner, tog Mark över och det blev en gemensam kvinnojour med Svenljunga och Tranemo.

Lägg inte skulden på kvinnan, vem som helst kan drabbas

– Vi får bidrag, 12 kronor per kommuninvånarna enligt Sjuhärads kommunalförbunds rekommendationer. De pengarna räcker bara till själva samtalsdelen, säger Annelie.

Hon förklarar att de står på tre ben: Det ena är kvinnojouren med samtal, det andra opinionsbildning genom till exempel information på skolor och den tredje delen är skyddade boenden. Det betalar socialtjänsten i respektive kommun för.

– Utan bidrag har vi ingen kvinnojour, säger Ulla-Karin.

Mycket av arbetet består i att vara samtalsstöd och att jobba förebyggande mot våld. Alla är välkomna att ringa för att få råd och stöd, även män.

– Jag hjälpte en arbetskamrat, så började det för mig. Kan man hjälpa en kvinna att komma vidare i livet är det värt allt, säger Ulla-Karin.

Så ser tystnadskulturen ut

Det finns en tystnadskultur kring våld som något skamfyllt.

– Lägg inte skulden på kvinnan. Vem som helst kan drabbas. Det börjar ju med kärlek. Sakta bryts sedan kvinnan ner. Alla känner vi säkert någon som har varit utsatt av någon form av våld, eller från egen erfarenhet.

Ulla-Karin och Annelie påpekar att det fysiska våldet är bara en del av allt våld. Det rör sig oftare om till exempel psykiskt, ekonomiskt och digitalt våld.

– Det svåraste är att prata om sexuellt våld.

– Många kvinnor har haft flera svåra förhållanden och undrar ”varför hittar jag bara sådana karlar?” Men det är karlarna som hittar kvinnorna, säger Annelie.

– Våldsbenägna män söker ofta efter en sårbar kvinna med mycket empati och värme, omhändertagande och som kan förlåta snabbt. Det är svårt att veta i början av en relation hur mannen kan förändras, påpekar Ulla-Karin.

Viktigt att våga agera

För utomstående som märker att något är galet är det viktigt att våga se, höra, fråga, lyssna, agera och att våga stå kvar.

– Kunskap och fakta är ett sätt att bemöta kvinnor som far illa och inte själva kanske vill se det, säger Ulla-Karin.

Kvinnojouren erbjuder förutom samtal också praktisk stöttning. Som att följa med till myndigheter, polisanmäla brott med mera.

Barnen är de mest utsatta

Barnen är ofta de som far mest illa.

– Den nya lagen om barnfridsbrott är ett bra och tydligt sätt att visa att barn som bevittnar våld eller själva varit utsatta, är i en väldigt utsatt position. Den som är din största trygghet far illa, det är oftast värre att se någon bli misshandlad än att själv bli det, säger Ulla-Karin.

Vi sitter inte och gråter, vi har faktiskt väldigt roligt tillsammans

– Det farligast för en misshandlad kvinna är när hon väl bestämmer sig för att skapa ett eget liv någon annanstans, samt när hon lämnar det skyddande boendet.

Kvinnorna som arbetar på Kvinnojouren har sällan själva blivit utsatta för hot. Och trots allt elände finns det också mycket glädje.

– Vi sitter inte och gråter, vi har faktiskt väldigt roligt tillsammans. Att kunna känna glädje är viktigt.

– Det känns bra att vi kan hjälpa så många att komma vidare i livet. När kvinnor hör av sig och berättar att det går bra i deras liv, det är fantastiskt, säger Ulla-Karin.

– Det är motorn som gör att man orkar. Att vi gör nytta, instämmer Annelie.

LÄS MER:Markbo lurad på 100 000 kronor av bitcoin-bedragare

LÄS MER:Polisen stoppas från att hantera elbilar

LÄS MER:Blir möjligt att skjuta upp fakturorna från kommunen

Boel Ferm

boel.ferm@markposten.se