Släktforskarna i Mark bjöd under söndagen in både medlemmar och icke-medlemmar till föredrag i Kinnaborgssalen. Hans Hanner är projektledare för Inrikes pass och har rest till Kinna från Stockholm för att berätta om projektet.
– Bestämmelser som begränsar vårt resande har kommit och gått, och gör så också idag. Det är fascinerande, och rätt skrämmande, att tänka över hur resandet inom landet under flera hundra år var väldigt hårt reglerat, säger han.
2010 startade projektet Inrikes pass. Syftet är att skapa ett sökbart personregister av en omfattande mängd handlingar som dokumenterar resandet förr. Före 1860 krävdes det pass även för resor inom landet.
Utan pass riskerade folk att hamna i häkte. Kronans tjänstemän och gästgivarna kontrollerade passen.
Passjournalerna berättar
– Det var tillåtet att resa utan pass så långt bort som man var igenkänd, eller att någon på platsen kunde stärka ens identitet, berättar Hans Hanner.
1860 togs passen bort men återinfördes för utrikesresor 1914 i samband med första världskrigets utbrott.
– Passen ger en inblick i hur folk reste förr i tiden, och berättelser och livsöden, säger Hans Hanner och visar exempel via en projektor.
”Fattige Borgaren Berendt Falks dotter, Lena Maria Falk 21 åhr gammal, warit hos thes föräldrar någt mehr än et åhr, tient förr i Stockholm, till Stockholm”, står det med snirklig, näst intill oläslig handstil i ett dokument som avfotograferats för arkivet.
Ett dokument bedyrar att ”handelsbetjent A. Lindqvist befinnes för det närvarande från all Smittosam sjukdom befriad, warder under edsförbindelsen, så sant mig Gud hjelpe til lif och sjel!” Det är daterat den 20 januari 1830.
Varför pass?
• Det var statsmakten som ville ha kontroll på sitt folk och dess resande.
• Orsakerna varierade i olika tider, från början var det för att allmogen skulle kunna urskilja dem de var skyldiga ställa upp med skjutshästar för.
• Men senare var det huvudsakligen för att man ville ha kontroll på handeln och motverka kringstrykande av löst folk.
Källa: Genealogiska Föreningen.
Gästgiveriböckerna ger också en god inblick, här skulle alla skriva in sig och har man tur kan man hitta en släktings namnteckning. Dagstidningarna måste publicera namn på vilka som ankommit eller avrest från städerna och det fördes anteckningar i olika städer över resenärer som övernattade i en stad och var.
Snuten, tjacka och borsten
Efter kaffe med tilltugg var det dags för kvällens andra föredrag, om de kringresande knallarna i bygden. Eva Löfman och Margareta Gadefelt med anor från Marks härad berättade historik och kuriosa.
– Vi har fått flera ord från knallarna, som fika, fjälla om fästmö, snuten, snuthäcken, tjacka om köpa och borsten om supen.
De berättade bland annat om knallarnas hemliga språk som de använde sinsemellan, månsing.
Som avslutning visade Hans Hanner hur personregistret hos GF fungerar för de strax över 30 deltagare som infunnit sig. De fick också en gratis prova-på period.
– Källmaterialet kan berika vår släktforskning och lösa fleråriga gåtor, säger Hans Hanner.
Antalet sökbara personposter är just nu knappt 500 000 och ökar kontinuerligt.
– Det här kanske blir klart om 300 år. Om man ska äta en elefant måste man börja någonstans. Jag fortsätter vara entusiastisk för det är så kul.
Släktforskningskällor
• Passjournaler.
• Fångpassjournaler.
• Enskilda pass och ansökningar.
• Gästgiveridagböcker.
• Annonser i dagstidningar.
• Förteckningar över resenärer som övernattad i en stad.
• Listor över erlagd passageraravgift.
• Källmaterialet är tidsmässigt omfattande.
• Volymmässigt är huvuddelen från hundraårsperioden cirka 1760 till 1860, men det finns även enstaka handlingar kvar från 1600-talet och till och med någon från 1500-talet.
LÄS MER:300 år gamla Linneväveriet i Horred byter ägare
LÄS MER:Dick Harrison föreläser i Kinna – om Sveriges relationer med Ryssland genom tiderna
