Kameran har varit en ständigt följeslagare genom hela Sigge Bengtssons liv. Nu är han 85 år och fotograferar med en liten Canon digitalkamera med zoom.
– En lådkamera var min första kamera. Jag har gått minst 50 år med olika kameror, säger han.
Sigge Bengtsson heter egentligen Göran. Han förklarar:
– Jag heter Göran Sigurd. Vi var två Göran i samma klass, det gick inte på den tiden. Så då blev det Sigge.
Helst har Sigge Bengtsson fotograferat människor, gärna original i Öxabäck. Som August på Långås, hans hus ägs nu och sköts av hembygdsföreningen. Fram till 1970-talet bodde August i den spartanska stugan utan ström.
– Han fick gå upp tre, fyra gånger på natten och lägga in ved i spisen för att få värme, säger Sigge Bengtsson som har fotograferat August vid flera tillfällen.
Jag har väl en del bilder, det har varit min hobby hela tiden.
På frågan om han har ordning på alla sina bilder svarar Sigge Bengtsson:
– Ursäkta. Vad sa du? Jag hörde inte frågan...
Det mesta är ändå inskannat digitalt så Sigge Bengtsson kan sitta bekvämt framför en dator och sortera bland sina bilder. Sedan 16-års åldern har kameran varit en ständigt följeslagare och är det än i dag. Det började med den gamla lådkameran.
– Det har blivit både Nikon, Canon och Hasselblad. Den har jag kvar, säger Sigge Bengtsson.
Hela livet i Öxabäck
Efter sju års skolgång började han att jobba i en snickerifabrik.
– Jag snickrade sillalådor, det fanns två sådana fabriker här, minns Sigge Bengtsson.
Efter jobb på en syfabrik tillverkade han taktegel på Tor Svenssons betong. Sedan blev det Stora Enso där han skötte en stor maskin för wellpapp.
– Jag jobbade väl där till pensionen. Det var hur lätt som helst på den tiden att få jobb.
Sigge Bengtsson säger att han aldrig har längtat bort från Öxabäck.
– Jag har väl varit i Kinna någon gång.
Hustrun kom från Grimmared, hon jobbade också på syfabriken. Paret fick tre barn, två döttrar och en son.
– Min fru Lily är borta nu. Vi gifte oss 1963. Att börja leva själv var jobbigt på alla vis. Som tur är har jag två jättesnälla töser som hjälper mig, säger Sigge Bengtsson.
Fyra nya skyltar i Öxabäck
Snart kan alla som kommer till Öxabäck se Sigge Bengtssons bilder. Det blir fyra väderbeständiga skyltar som möter besökare som kommer antingen från Svenljunga, Kinna, Torestorp eller Överlida.
Ordförande i Öxabäcks byalag, Torgny Svedberg, frågade Sigge Bengtsson om han hade några motiv.
– Han vet att jag fotograferar lite och fick välja från cirka tolv olika bilder. Bland annat från Sävsjön, Brokvarn och en naturbild vid Öxasjön.
Torgny Svedberg säger att han har känt Sigge Bengtsson i hela sitt liv.
– Han tar helt makalösa bilder. Vi frågade honom på grund av hans fantastiska foton, han har en sådan skatt vad gäller bilder från Öxabäck. Det är kul att kunna visa uppskattning för det. Han fick välja några som han tyckte representerade Öxabäck.
I tjugo år ska tavlorna hålla, minst. Cirka 7 000 kronor kostar de att framställa hos en lokal firma. Det finns redan skyltar uppsatta som har börjat blekna med tiden.
– Vi byter ut bilderna bara. Vi pratade om när de ska sättas upp på senaste styrelsemötet, det ska göras en dag när det är gott väder och ljust på kvällen, säger Torgny Svedberg.
Många har passerat framför kameran
Sigge Bengtsson minns namnen på de flesta som han har fotograferat. Som Evert Svensson som tillverkade korgar, Kar-Erik som brukade borsta sina grisar, smeden i Öxabäck Sven Svensson och Gunnar som bodde i Hylte, ”han var en sådan där trevlig människa”. Och många fler.
– Härliga människor alla. Mesta gubbarna minns jag namnen på, men ibland får en grunna. Jag har alltid varit väldigt intresserad av att fotografera människor.
Att fotografera som yrke verkar inte ha fallit honom in, men en del bröllop har det blivit genom åren.
Plötsligt piper det till. Sigge Bengtsson har levt med diabetes i 40 år och har alltid druvsocker med sig i fickan. I övrigt verkar han ha klarat sig från krämpor. Inte ens glasögon verkar han använda.
– Jag har ätit blåbär varje år varenda morgon till min fil. Jag ger mig fan på att det är blåbären. Jag har sällan glasögon.
LÄS MER:Holkbyggardag vid Brokvarn lockade över 50 personer
LÄS MER:Vernissage för estetelever med Barbie, rådjur och soldater
LÄS MER:Ateljé Braun i 132 år – ny serie ”Mark-Posten möter”
