Husse Håkan Olhage möter upp vid dörren med Cody i famnen, en nioårig pomeranian. Han är så fluffig så han ser nästan rund ut.
– Kom in men räkna med att bli utskälld, säger Håkan.
Inte mindre än ytterligare sju pomeranians möter upp bakom gallret mot köket. ”Vem är du?” verkar de undra.
De är som chips, har du en måste du ha fler.
I ett rum med en otrolig mängd prisrosetter och pokaler slår vi oss ner. De små hundarna lugnar sig efter en stunds nosande på främlingen.
Här från hemmet driver Håkan Olhage en av de mest välbesökta hundbloggarna i Sverige, Dognews.se. Den startade 2007.
– Innan dess var det bara en sida för pomeranians, vi ville informera om rasen. Det cirkulerade så många felaktigheter om rasen på nätet.
På bloggen skriver Håkan Olhage om djurvård, de senaste nyheterna i hundvärlden, ja allt om hund – och så lite katt. På Facebook har Dog News över 4 700 följare och på Instagram över 1 800. Som mest har 35 000 unika besökare varit inne på bloggen på en och samma dag.
– Jag är bra på att vara först med nyheter. Vi är ofta ute och letar på nätet och i tidningar.
Egentligen var det hustrun Susann Olhage som började blogga. 2007 kontaktade hon och Håkan Olhage kennelklubben på Gotland. Det blev ett reportage som lades ut på klubbens hemsida. Aftonbladet hakade på och la ut det på sin webbsida.
– Jag började i Aftonbladets blogg, jag blev deras sommarbloggare, säger Susann Olhage.
Då var det ännu inte så vanligt med bloggare och influencers. Håkan Olhage tog över bloggen 2012.
Det började med Bonnie
Håkan Olhage vaknar tidigt, vid sextiden. Han lägger minst en halvtimma till en timma på Dog News varje dag.
– Vid morgonkaffet är en bra tid då folk stökar hemma och innan de åker till jobbet, säger han.
Han och Susann Olhage träffades på en chat på nätet 2001.
– Vi hade båda varit gifta tidigare med vuxna barn och bestämde att vi inte skulle skaffa gemensamma barn, däremot sådana, säger hon och pekar på hundarna.
Susann Olhage är självlärd på datorn men via den träffade hon sin man.
– Det blev raketfart, vi förlovade oss efter tre månader.
– Det blev direktimport på en gång, skämtar Håkan Olhage.
Susann Olhage tog med sig tiken Bonnie som blev stammamma till flera generationers pomeranian.
– Min kennel Kennel Black Orange´s började i Finland 1993. Då tävlade jag väldigt mycket och var på många utställningar.
Har haft hund hela livet
Både Susann och Håkan Olhage är riktiga hundfantaster.
– Jag har haft hund hela mitt liv, tax och borderterrier. Jag gick på jakthundsdressyr, säger han.
Men sedan han träffade Susann blev det pomeranian för hela slanten.
– Det var lite därför vi startade bloggen, det började komma forum på nätet där det tjafsades väldigt mycket. Vi kunde så mycket om hund och ville dela med oss. Det är inte alltid så populärt.
På bloggsidan har kommentarerna stängts av.
– När folk börjar gå på varandra är det inte så roligt. Vi vill bara ha en sida för information, säger Susann Olhage.
Hundarna är alltid med
Håkan Olhage var en av de första som använde ordet ”coronahund” på bloggen, om de hundar som folk skaffade under tiden de satt hemma under pandemin.
– Vi fick väldigt mycket skit för det, det blev många påhopp. I dag skriver alla medier så.
Paret Olhage har rest mycket, före pandemin. Och hundarna? De är alltid med.
– Håkan vill aldrig lämna hundarna till någon. Ska vi åka någonstans är alla hundar med. Varje hund har varsin bur. Vi får slänga på en takbox för att få plats med allting, säger Susann Olhage.
Resorna har ofta varit till olika utställningar. Olhages pomeranians är välmeriterade.
– Det finast vi vunnit? Det är väl när vi vann en världsmästartitel, World Champion. Då blev in best in show. Det var stort.
Varför ska man ha en pomeranian?
– En människa som inte har tid med hunden ska inte skaffa en pomeranian, de ska absolut inte lämnas ensamma. Man ska veta vad man ger sig in på, säger Susann Olhage.
– De är väldigt sällskapliga och vill vara tillsammans. De kan dresseras jättebra, fortsätter Håkan Olhage.
Det är också en ömtålig ras. De får till exempel inte hoppa ner från en soffa, då kan de bryta ett ben.
Susann Olhage förklarar att det beror på att rasen en gång var betydligt större men avlades med de allra minsta pomeranianna för att bli den lilla hund den är i dag.
– De tror i sina sinnen att de är stora.
Cody, Cayenne, Tinky, Madicken, Grace, Pixie och Goldie har kommit till ro runt om och i soffan. Och ligger gärna i knäet.
– De har ett underbart temperament. De är som chips, har du en måste du har fler, säger Susann Olhage.
LÄS MER:Jacqueline från Tostared driver hundkafé i Göteborg
LÄS MER:Här är de mest populära hundraserna
LÄS MER:Djurens vänner larmar om katt-kaos och söker volontärer
