Hur skulle du beskriva utställningen?
– Den är ganska typisk för mig tror jag, när jag jobbar för min egen räkning. Det sättet som jag jobbar på skulle nog passa dåligt i en rondell som utsmyckning, detta är det som gäller när jag jobbar helt fritt.
Staffan Johansson ligger bakom skulpturen vid rondellen vid Ludvig Svenson i Kinna.
Så skulpturer gör du mest på beställning?
– Ja, jag sysslar mest med, det var en som kallade det konst-konst. Tavlor är konst-konst.
Vilka borde kolla på utställningen?
– Det vet jag inte alls, jag har försökt förklara en gång att man gör hemmagjorda saker så hänger man upp det och välkomnar folk att komma och titta, jag har ingen föreställning om vem som borde komma.
När har du gjort tavlorna som nu går att beskåda?
– Det varierar, de äldsta grejorna är fem år gamla och fram till alldeles nyss.
Är det något verk som du är extra nöjd med?
– Det finns detaljer i flera målningar som jag tänker att det blev väl bra. Det brukar vara så att man kan vara världsmästare när det är längre kvar till utställningen men ju närmre det kommer ju mindre kaxig blir man.
Vilka är dina förebilder?
– Jag har intresserat mig i över 20 år för de gamla sekelskiftskonstnärerna. Rikard Bergh, Carl Larsson, Anders Zorn och de. Men jag är mycket friare än de, om man tittar bakåt kan man plocka russinen ur kakan. Jag kan använda det som är kul, man har ju flera hundra år, ända från renässansen, som man kan hämta och låna från.
Var hittar du dina motiv? En av målningarna ser ut som en strand i Italien eller Grekland.
– Säg Spanien.
Spanien.
– Rätt! Min sambo är från en stad norr om Barcelona, där är vi ofta. Där finns en fyra kilometer lång playa som alla ska till samtidigt. Men jag blir fort uttråkad om jag inte sitter och tecknar eller målar, då drar jag ner parasollet över huvudet och undrar vad det är vi håller på med.
Känner du någon sorg över att du inte är delaktig i det som ”vi håller på med”?
– Nej, det gör jag inte. När jag slår volter i vattnet, i det ögonblicket deltar jag. Men jag kan inte sitta och bara sola.
Ett annat motiv är en kvinna bakifrån med en hund?
– Ja, det är precis här utanför, det är min sambo på den bilden. Jag försökte fånga ett stämningsläge och hunden är hennes dotters. Det hade väl lite att göra med vad hon tänkte på, sitt hem och så.
Det är en del hundar på bilderna.
– Ja, jag tycker att det är intressant med människor och andra djur.
Drabbas du någonsin av motsvarigheten till skrivkramp? Målarkramp?
– Nej, jag tror på att börja jobba och så händer det någonting. Det var någon som sade angående måleriet att man måste vara där vid staffliet när det händer. Och ibland går det bra.
Utställningen pågår fram till den 12 februari.
Staffan Johansson
Född: 1965.
Gör: Målare, tecknare och skulptör.
Bor: Örby.
Aktuell: Utställning på konsthallen i Kinna fram till 12 februari.
LÄS MER:Leifs bilder hjälpte när hustrun var sjuk
LÄS MER:Nicklas Holmqvist letar efter glömda världar runt om i Mark
LÄS MER:Fredrik tog hostmedicin – testade positivt för narkotika
