Det handlar om att växa upp som barn till en kriminell förälder men inte bara det. Ännu mer handlar det om att växa upp med en förälder som gjort sig skyldig till ett så bestialiskt och uppseendeväckande mord att det uppmärksammats på löpsedlar i hela landet.
– Det var många som var rädda för mig när de fick veta vem min pappa var. De trodde att jag var lika hemsk som honom.
Hon kände sig utfryst och övergiven. Det ledde till att hon själv fick missbruksproblem som följde henne under nästan hela tonårstiden.
– Jag vill nå ut till andra människor som är i samma situation som jag varit i.
Hon är 21 år och uppvuxen i Borås, hon har valt att använda pseudonymen Jamie-Lee Arrow.
Hennes föräldrar separerade när hon bara var ett år gammal och efter det bodde hon hos sin mamma. Pappan träffade hon på helger och lov under hela uppväxten, han flyttade runt mycket så hon fick hälsa på honom där han befann sig.
Destruktivt förhållande
Redan när hon var fyra, fem år gammal började hon förstå att det inte var riktigt som andra barn hade det.
– Mitt liv hemma hos pappa var väldigt annorlunda. Han åkte ju in och ut från olika anstalter och behandlingshem.
Pappan har bytt namn efter att han dömts, han kallar sig numer Isakin Drabbad. Tidigare hade han ett vanligt svenskt namn.
Han hade en flickvän som också blev en vän till Jamie-Lee Arrow. Flickvännen hade barn sedan tidigare som Jamie-Lee umgicks med.
– Jag var väldigt nära henne.
Mötena med pappan innebar att hon utsattes för flera jobbiga upplevelser. Pappan och flickvännen hade ett destruktivt förhållande präglat av hot och våld. Inför sin mamma försökte hon och även pappans nya flickvän att hålla skenet uppe.
– Det var inte bra hemma hos honom, vi ljög väldigt bra för henne så hon trodde att det var bra.
Hon beskriver sin pappa som väldigt manipulativ och det tog lång tid innan hon tog sig ur hans grepp.
Bestialiskt mord
Katastrofen som skulle förstöra hennes och många människors liv inträffade 2010, när Jamie-Lee Arrow var 9 år.
– Min pappa mördade sin dåvarande flickvän. Han mördade henne på ett groteskt och brutalt sätt.
I nyhetsrapporteringen kom han att kallas för Skarakannibalen. Isakin Drabbad hade mördat, styckat och ätit delar av kvinnans kropp.
Jamie-Lee Arrow var inte där när det hände och det tog tid innan hon fick reda på vad som hänt. Pappan dömdes till sluten rättspsykiatrisk vård och den domen gäller fortfarande 12 år senare även om han nu får permissioner.
I samband med rättegången och domen såg hon sitt pappas bild på löpsedlar, hon märkte att vänner började dra sig undan. Sedan läste hon själv och tog reda på vad som hade hänt.
Svårt få kompisar
Hon beskriver det som att hon som 9-åring blev utstött från samhället.
– Det är folk som har tagit avstånd när de har fått reda på vem min pappa är. Det började i skolan när några av mina kompisar inte fick leka med mig.
Många av hennes kompisar ställde frågor som var svåra för en nioåring att svara på.
– Man förstod inte vad kannibal eller stycka var. Det var många som var rädda för mig, som var rädda för min pappa. De tänkte kanske att vi hängde ihop.
Senare under uppväxten försökte hon hålla kontakt med sin pappa.
– Då hade han manipulerat mig till att inte tänka illa om honom. Han sa att han gjorde det för min skull. När man är 11 år så låter det ganska logiskt.
Den förklaring han erbjöd henne vara att han dödat flickvännen för att han var rädd att hon skulle göra Jamie-Lee illa. Att han sedan styckade och åt på mordoffrets kropp var av taktiska skäl, för att han skulle få rättspsykiatrisk vård och inte hamna i vanligt fängelse.
– Det är lätt att forma ett barns hjärna. Speciellt en förälder som man vill tänka det bästa om.
Ville sälja hennes själ
Hon beskriver sin pappa som en dubbelnatur, en person som kan vara rolig och charmig när han har sina ljusa stunder.
– Han blev tillsammans med en vårdare på sjukhuset till och med, som han skulle gifta sig med. Det är ett ganska bra exempel på att han kan prata omkull vem som helst.
Sedan några år tillbaka har de ingen kontakt alls. Det var efter ytterligare en bisarr händelse när hon själv var 18 år.
– Då ville han sälja min själ till djävulen. Det är sjukt. Han är för sjuk för att jag ska kunna umgås med honom.
Efteråt bad hon honom att inte involvera henne i sin sjuka värld.
Ingen som förstod
Under nästan hela tonåren hade hon själv problem med missbruk. Hon beskriver det som en följd av hennes upplevelser som barn, som en sorts självmedicinering.
– Jag hamnade i fel kretsar till slut. Jag kände att jag inte passade in bland barn med en normal uppväxt, med vanliga föräldrar. Jag var väldigt trasig. Ingen i hela världen kunde relatera till vad jag gått igenom.
Med hjälp av sin mamma erbjöds hon samtal men det riktade sig till barn vars föräldrar var skilda och inte alls den typ av problematik som Jamie-Lee Arrow upplevt. Hon säger att hon själv hade behövt den typ av stöd som riktar sig till traumatiserade brottsoffer, även om hon formellt inte räknas som ett brottsoffer.
– Anhöriga till gärningsmannen blir också drabbade.
När hon var 16 år dömdes Jamie-Lee Arrow för ringa narkotikabrott.
Domen innebar att hon fick lämna prover och infinna sig hos socialtjänsten för regelbundna samtal. Det blev en ögonöppnare för henne, hon insåg att hon måste få ordning på sitt eget liv.
När hon var 17 år sålde hon allt och flyttade till London där hon fick jobb inom vården och i restaurangbranschen.
– Det var väl också någon slags flykt från verkligheten.
Efter något år där flyttade hon hem till Sverige. Hon började träna och äta mer hälsosamt. Nu är hon mamma sedan 9 månader tillbaka till en pojke och lever med sin fästman i Fritsla.
Att det blev Marks kommun beror på att hennes mamma flyttat hit sedan tidigare och att hon vill erbjuda sin son en trygg omgivning, i ett mindre samhälle och i lite mer lantlig miljö.
– Jag tror att det kommer att göra mig till en bättre förälder, att jag inte hade det så bra när jag var liten. Det kommer att bli jobbigt för min son när jag berättar vem hans morfar är och varför vi inte har kontakt.
Under två år har hon arbetat med boken om sin uppväxt. Den är planerad att komma ut senare i år.
– Det hjälpte mig att bearbeta mycket. Det var väldigt jobbigt att återuppleva allting. Det var väldigt tufft men det var vad jag behövde.
Hon är nyfiken på vad hon ska få för reaktioner på boken och vill gärna komma ut och föreläsa när den är publicerad.
– Jag hoppas att folk ska tänka att jag är en vanlig människa, bara med en annorlunda historia.
Jamie-Lee Arrow hoppas att hon att hon kan hjälpa andra ungdomar som har upplevt liknande saker, som barn till en kriminell förälder.
– Jag kände att folk dömde mig för vad min pappa gjort. Ingen ska behöva skämmas för vad en förälder gjort.
LÄS MER:Markbo döms till två års fängelse i narkotikahärva
LÄS MER:Par misstänks ha skjutit mot kidnappad man
LÄS MER:Maries son har försökt få hjälp av BUP i flera år: ”Jag slåss för min son”
