Kinna är en fröjd för den femtonåriga Tokyobon Kane Mori Öjersjö. Att han tillbringar sitt sommarlov med sina japansk–svenska farföräldrar i orten är resultatet av en händelsekedja med start på 60-talet.
Det var då hans farfar, Sven Öjersjö, gjorde lumpen och eftersom han var uttråkad om kvällarna bestämde han sig för att inleda en brevkorrespondens med en brevvän i fjärran Tokyo – Kikuko.
Korrespondensen utvecklades till en kärlekshistoria som övervann både avstånd och kulturella skillnader, och som slutligen kröntes med ett äktenskap och två barn. En dotter är bosatt i San Diego idag, medan deras son bor i Tokyo och har tre barn.
När Mark-Posten träffar Kane Mori Öjersjö har han hunnit vara i Kinna i ett par veckor – sist han var här var för nio år sedan då han enbart var sex år gammal. Som sportfantast är något av det första han lagt märke till fotbollsplanerna i Kinna.
– Kinna är så litet jämfört med Tokyo. Men det är så grönt här, det finns inte så mycket natur i Tokyo. Och så är luften bra här. Jag blev förvånad över att det finns så många fotbollsplaner överallt och att de ligger så centralt. I Japan är baseboll mest populärt, och man måste åka en bit för att hitta fotbollsplaner, säger han på japanska medan farmor Kikuko Mori Öjersjö översätter till svenska.
Kane tycker att en stor fördel med att vara japan med svensk anknytning är att han har två länder att heja på vid sportsammanhang. Lägligt nog ställs länderna mot varandra under fredagens kvartsfinal i fotbolls-VM.
– Jag ville helst att de skulle mötas i finalen och i början hejade jag på Japan, men nu spelar det ingen roll vem som vinner. Om Sverige vinner så hejar jag på dem, det kommer bli en spännande match och jag tror att Japan vinner med 3–2.
Och det är just fotbollen som gör att Sverige är känt bland hans vänner.
– Mina kompisar vet inte så mycket om Sverige, men de vet vem Ibrahimovic är.
”Svenskar mer positiva än japaner”
Med tanke på det tilltagande skjutvåldet och den ökade kriminaliteten i Sverige blev Kane förvånad över att Sverige trots detta är ett tryggt land. Han tycker också att det finns en tydlig skillnad i de två olika folkgruppernas mentalitet.
– Svenskar är mer positiva än japaner som ofta letar efter det negativa i en sak. Sverige är också mycket mer fritt. Till exempel så finns det väldigt många tatuerade människor här, men i Japan är det fortfarande tabu eftersom det förknippas med den japanska maffian, säger Kane och tillägger:
– Det påverkar mig också, för när jag är i Sverige tycker jag det är okej med tatueringar, men när jag är i Japan så känns det fel.
Han tycker också att den svenska mångkulturen och öppenheten är tydlig i samhället.
– Jag tycker det är bra att Sverige tar emot invandrare. Det är fantastiskt att det finns så många olika människor i en så liten ort som Kinna. Jag ser också regnbågsflaggan över allt i Sverige, medan man i Japan är mer gammalmodiga i sin syn på homosexuella.
Det Kane saknar mest efter ett par veckor i Sverige är den japanska maten. Han berättar att han tycker om köttbullar väldigt mycket, men att matkulturen i Japan är mycket mer varierad.
– Jag tycker att matlagningen i Sverige är minimal. I Sverige finns det inte så många olika fiskar att välja på. I Japan tillagar man också maten på många fler olika sätt än i Sverige, säger han.
För farmor Kikuko är det tvärtom. Hon fastnade för svensk husmanskost redan vid första besöket i Sverige.
– Det är svårt att få riktig japansk mat i Sverige. Framförallt riktig sushi är svårt. Det viktigaste med sushi är hur riset smakar. Det ska vara lagom ättika i det och så ska det vara ljummet, inte kallt. Här i Sverige lägger man också massa grejer ovanpå fisken vilket jag inte tycker om, säger hon och tillägger:
– Men jag har inte längtat efter japansk mat en enda dag sen jag flyttade till Sverige. Jag tycker husmanskost är så gott, och det är en stor anledning till att jag började trivas i Sverige.
Började som brevvänner och slutade som gifta
Farfar Sven Öjersjö minns tillbaka till 60-talet när han berättar om hur han och Kikuko träffades. Det var vintern 1962 som Sven var uttråkad under lumpen i Karlstad, och bestämde sig för att skaffa brevvänner.
– Jag kontaktade ett företag i Stockholm som hade adresser till människor i hela världen. I Kikukos profil stod det att hon var intresserad av konst, bio och musik och då tänkte jag att det var en bra tjej. Jag skrev ett brev till henne på hennes födelsedag. Det skickades sjöledes så det tog en månad innan brevet kom fram.
Korrespondensen tilltog och 1965 gick Sven sitt andra år på Chalmers, när han skaffade en praktikplats som arkitekt i Tokyo. Då träffades de för första gången, och året därpå besökte Kikuko Sverige.
– 1968 när jag skaffade min första lägenhet, på Nordostpassagen i Göteborg, skrev jag till henne att det var dags att komma till Sverige. Då sade Kikuko upp sig från sitt jobb på ett advokatkontor i Tokyo och vi flyttade ihop. Kort därefter gifte vi oss, berättar Sven Öjersjö.
LÄS MER:Nu kan du paxa lya i Ubbhult – men byggstarten är oklar
LÄS MER:Man flydde från polis i Kinna– var beväpnad med kniv och batong
LÄS MER:Så stökade Hans till det i Mark
