Från Boston och college till Kinna – möt basketstjärnorna

Inför säsongen anslöt systrarna Bridget och Brianna Herlihy till Mark basket. Bridget från Luxemburg, och den yngre systern Brianna från college, där hon gick på Villanova Unversity i Philadelphia.

Sedan mitten på september har de bott i Kinna. De tar emot i den gula villan ovanför Kinnahallen, där de bor tillsammans med de andra importerna i laget, Brooklyn Pannell och Lindsey Vanallen.

Trivs ni här?

– Jag tror det är lätt att göra det här, för alla är så välkomnande och snälla. Tjejerna här har sitt eget liv med skola eller jobb men när vi är på träningarna så kan vi umgås och prata som vilket lag som helst. Vi har roligt tillsammans, säger Bridget Herlihy.

Hur nära är ni varandra?

– Vi flyttade till ett främmande land tillsammans, så det säger väl en del, säger Bridget och skrattar.

Brianna fyller i:

– Vi är väldigt nära. Speciellt eftersom vi var på college tillsammans och flyttar ihop långt hemifrån. Vi hänger hela dagarna.

Bråkar ni aldrig?

– Jo vi bråkar.

Om vadå?

– Korkade saker. Kläder oftast. Vi har samma storlek. Men vi bråkar inte om skor, för jag har en annan storlek, säger Bridget.

– Vi går varandra på nerverna ibland för att vi umgås så mycket, då och då. Men det är inget långvarigt, säger Brianna.

Har ni någon hemlängtan?

– Snarare än hemlängtan saknar jag vissa saker. Som chick filé, säger Bridget och beskriver det som någon slags variant på friterad kyckling.

Hon fortsätter:

– Riktigt gott.

En av anledningarna till att de valde Mark och Kinna var chansen att få spela tillsammans. Något de inte gjort sedan high school, trots att de gick på samma college. Under Bridgets sista år på universitetet var dock tanken att de skulle få spela tillsammans. Då drog Brianna av korsbandet.

– Det var ganska jobbigt. Det jobbigaste var att det var första året vi skulle få spela tillsammans, så det sög, säger hon.

Ett år senare stack storasyster Bridget till Luxemburg och testade på proffslivet i klubben AB Contern.

– Det var annorlunda, det var en utmaning. Jag behövde steppa upp, för jag förväntades göra massa poäng. Det var inget jag var van vid från college, där alla fem spelare kan göra allting. Pressen ligger inte så mycket på en person. När jag väl kom till Luxemburg så förväntades jag och de andra importerna göra 80 procent av poängen. Det var en omväxling för mig, säger Bridget.

Hon tar dock med sig en del positiva saker från den säsongen, menar hon.

– Pressen tog på mig i början, och jag gjorde inte så bra ifrån mig. Jag kom in i det och lärde mig en ny typ av basket. Det var bra i att utveckla mig som spelare, så jag är tacksam för det året, absolut.

Vi var väldigt glada för möjligheten. Det känns som att vi är tillbaka i high school.

Efter säsongen i Luxemburg tog Bridget kontakt med sin agent och förklarade att hon ville återförenas på basketplanen med sin lillasyster.

– När jag pratade med honom om planer för den här säsongen så sa jag att jag har en syster och att vårt främsta mål var att spela tillsammans. Vi brydde oss inte om var och vilken liga.

Agenten hörde av sig till några lag och Mark basket nappade.

– Vi var väldigt glada för möjligheten. Det känns som att vi är tillbaka i high school. Det känns uppfriskande att få göra det igen. Det hjälper att vi har spelat tillsammans.

För lagets del har det inte varit lika uppfriskande. Mark ligger precis under slutspelsstrecket, med åtta inspelade poäng efter drygt halva säsongen.

– Jag tror hela laget är besvikna, det speglar inte vår potential som lag. Vi försöker hitta sätt att avsluta matcher på det sätt vi vill. I många fall känner vi att vi kämpar i 45 minuter, och sen faller vi ihop i fem minuter. Det är frustrerande, för vi känner att vi har kapacitet att slå många av lagen vi har förlorat mot. Resultaten speglar inte det. Förhoppningsvis kan det förändras, säger Brianna.

Svensk basket jämfört med amerikansk basket. Vad är de största skillnaderna?

– Jag har märkt att de gillar att skjuta treor. I college så kan man stöta på vissa lag som gillar att skjuta treor som lagen här, men alla gör det så bra här. Det har varit en anpassning för mig.

– Det är roligt, för du kan se skillnad på vem som är amerikansk och de svenska spelarna älskar att skjuta.

Fick debutera i landslaget

Under 2022 fick Bridget även göra debut på landslagsnivå, men inte för USA, utan för Irland. Tack vare att hon har irländskt påbrå på sin pappas sida. Hon misstänker att en av hennes collegetränare som också spelat i det irländska landslaget hade ett finger med i spelet.

– Jag tror att hon listade ut att vi hade irländskt ursprung och satte min pappa i kontakt med förbundskaptenen.

Hon fick spela några vänskapsmatcher och den första officiella tävlingslandskampen kom i november 2022.

– Det var roligt. Tyvärr lyckades vi inte vinna. Det bästa är att folk är så snälla och hjälpsamma. Att spela med dem och representera det land som mina farföräldrar föddes och växte upp i, det är fint.

Faktumet att de ser lika ut till utseende och att de ligger nära varandra i ålder väcker tanken på andra syskonpar inom elitidrotten som varit framgångsrika. Deras tajta relation hjälper även dem på planen, menar de båda.

– Vi vet definitivt vad den andra ska göra innan, vilket gör att vi kan slå passningar som våra lagkamrater kanske inte kan för de vet inte vad vi ska göra.

LÄS MER:Basketsvepet: Seger i återstarten

LÄS MER:Larmet om IT-enheten: ”Jobbat i skarp motvind”

LÄS MER:Baskettalangen från Skene siktar högt

Gustaf Hallin

gustaf.hallin@stampen.com